Behandling med opioidagonister – den nuvarande situationen i Europa (Europeisk narkotikarapport 2024)

Opioidanvändare utgör den största gruppen som genomgår specialiserad narkotikabehandling, främst i form av behandling med opioidagonister. På den här sidan hittar du den senaste analysen av tillhandahållandet av behandling med opioidagonister i Europa, inklusive nyckeluppgifter om täckning, antalet personer i behandling, vägar till behandling med mera.

Denna sida ingår i Europeisk narkotikarapport 2024, EMCDDA:s årliga översikt över narkotikasituationen i Europa.

Table of contents/Search

Table of contents/Search

Search within the book

Operator

Any match

Exact term match only

Select any filter and click on Search to see results

Close

Senaste uppdatering: 11 juni 2024

Behandling av opioidrelaterade problem förbrukar fortfarande merparten av behandlingsresurserna

I dag finns en större mångfald bland de som söker hjälp för narkotikaproblem, men de som får behandling med opioidagonister står sannolikt fortfarande för den största andelen av de resurser som investeras i narkotikabehandlingstjänster i de flesta länder, på grund av behandlingens långvariga karaktär. Uppskattningsvis 1,7 miljoner människor fick behandling för problem i samband med användningen av olaglig narkotika i Europeiska unionen under 2022 (2,0 miljoner, inklusive Norge och Turkiet). Specialiserad narkotikabehandling omfattar en rad medicinska (inklusive farmakologiska), psykologiska, sociala och beteendemässiga strategier för att stoppa eller minska användning och injicering av narkotika. I allmänhet kommer majoriteten att få någon form av opioidagonistbehandling, som är den huvudsakliga farmakologiska behandlingsmetoden och vanligtvis kombineras med psykosociala insatser. Den evidens som finns stöder metoden och positiva resultat har konstaterats när det gäller att få klienterna att stanna kvar i behandling och i fråga om minskad användning av illegala opioider, rapporterat riskbeteende och narkotikarelaterade skador och dödsfall. I en nyligen publicerad vägledning från EMCDDA och ECDC om förebyggande och kontroll av infektionssjukdomar bland personer som injicerar narkotika rekommenderas behandling med opioidagonister i både samhället och i fängelser för att förhindra överföring av HCV och hiv och för att minska riskbeteendet och injektionsfrekvensen. I vägledningen rekommenderas också att steril injektionsutrustning tillhandahålls tillsammans med behandling med opioidagonister för att maximera åtgärdernas täckning och effektivitet bland personer som injicerar opioider.

Det finns dock fortfarande stora skillnader mellan länderna när det gäller i vilka miljöer och i vilken form behandlingen ges och i vilken utsträckning tillgången till behandling med opioidagonister är tillräcklig för att tillgodose behoven hos dem som behöver denna form av vård. Tillgången till behandling med opioidagonister är fortfarande klart otillräcklig i vissa länder (se Viktiga data och trender nedan). Den relativa betydelsen av slutenvård och öppenvård inom nationella behandlingsystem varierar också kraftigt mellan länderna. Nästan en femtedel av narkotikabehandlingarna i Europa ges inom slutenvården, främst på sjukhusbaserade behandlingscentrum (till exempel inom psykiatrin), men de kan också innefatta terapeutiska samhällen, i vissa länder, och specialiserade behandlingscentrum i fängelser. Generellt sett är det dock vanligare att behandling med opioidagonister ges i öppenvård. Det kan röra sig om specialiserade behandlingshem för narkotikabehandling, lågtröskelmottagningar och primärvårdscentraler, som kan omfatta allmänläkarmottagningar.

Tillgängliga data tyder på att tillhandahållandet av opioidagonistbehandling inte minskade signifikant under covid-19-pandemin, när folkhälsobaserade rörelsebegränsningar infördes. Under den perioden kan dock modellerna för tillhandahållande av tjänster ha anpassats. Exempel på detta är ökad användning av telemedicin och mindre restriktiva strategier för att tillhandahålla doser som kan tas hemma. Det finns också viss information som tyder på att tillgången till vård för nya klienter som söker behandling med opioidagonister kan ha störts tillfälligt under pandemiperioden.

Att tillgodose de mer komplexa behoven hos en åldrande kohort av opioidbehandlingsklienter

Opioidproblemens långsiktiga karaktär understryks av de uppgifter som finns tillgängliga om egenskaperna hos dem som får behandling med opioidagonister. Uppgifterna visar också att Europas kohort av dem som har haft problem med heroin håller på att åldras. Detta illustreras av att nästan 70 procent av klienterna i opioidagonistbehandling nu är 40 år eller äldre, medan mindre än 10 procent är under 30 år. Detta får betydande konsekvenser för tjänsterna, som nu måste tillgodose en mer komplex uppsättning hälso- och sjukvårdsbehov hos en population som blir alltmer sårbar. Ett viktigt övervägande i detta sammanhang är behovet av att säkerställa att det finns effektiva remissvägar till mer generiska tjänster som erbjuder behandling för andra tillstånd i samband med åldrandeprocessen. Detta blir alltmer nödvändigt för att stödja äldre klienter i opioidsubstitutionsbehandling som behöver geriatrisk vård på grund av de långsiktiga effekterna på deras fysiska hälsa av användningen av olaglig narkotika, men även användningen av tobak och alkohol. Behandlingen av denna marginaliserade grupp måste också ta hänsyn till en komplex och ofta sedan länge etablerad uppsättning problem relaterade till psykisk ohälsa, social isolering, sysselsättning och boende. Utvecklingen av integrerade, multidisciplinära och åldersspecialiserade vårdtjänster för denna grupp kommer även i fortsättningen att vara en viktig faktor i policy och utbud i takt med att demografin för opioidanvändning i Europa fortsätter att förändras.

Blandad användning och uppkomsten av mycket starka nya syntetiska opioider på de lokala narkotikamarknaderna kan öka riskerna med opioidanvändning, särskilt för äldre och personer med komplexa vårdbehov. Då högpotenta opioider har blivit ett etablerat inslag på narkotikamarknaderna behövs mer forskning för att avgöra om det krävs anpassningar för att säkerställa att nuvarande metoder för att tillhandahålla behandling med opioidagonister förblir optimala. Om vi dessutom skulle se en minskad tillgång till heroin på den europeiska marknaden kan detta öka efterfrågan på vård inom detta område, vilket påpekas på andra ställen i denna rapport.

Mer information om hälsovårdsinsatser och sociala insatser relaterade till opioidanvändning, även bland äldre, finns i EMCDDA:s Health and social responses to drug problems: A European guide.

Viktiga data och trender

Antal personer i behandling

• En jämförelse med nuvarande uppskattningar av antalet högriskanvändare av opioider i Europa tyder på att totalt sett behandlades ungefär hälften av alla högriskanvändare av opioider i Europeiska unionen med opioidagonister under 2022, dvs. uppskattningsvis 513 000 (526 000 inklusive Norge och Turkiet) (figur 12.1). Det finns dock skillnader mellan länderna. I de länder där det finns data från 2011 eller 2012 för jämförelse ökade täckningen i allmänhet. Utbudet är dock fortfarande litet och otillräckligt i vissa länder som bedöms ha ett betydande antal höganvändare av opioider, såsom Lettland, Litauen, Polen, Rumänien och Slovakien (figur 12.2).

• Uppgifter från länder som konsekvent har rapporterat om klienter som fick behandling med opioidagonister mellan 2010 och 2022 visar en övergripande stabil trend i behandlingsnivåerna under denna period, med små variationer i antalet klienter som fick denna behandling. Orsakerna till denna stabilitet varierar. I länder med ett stort utbud av behandlingar kan det bero på att opioidberoende ofta är kroniskt och återkommande och att behandling behövs under en längre period, medan det i andra länder (t.ex. Lettland) kan bero på att behandlingssystemen har låg kapacitet.
• I början av covid-19-pandemin försökte EU:s medlemsstater säkerställa fortsatt tillgång till behandling med opioidagonister för personer med riskfylld narkotikaanvändning. En jämförelse av behandlingsdata mellan 2019 och 2022 visar att antalet klienter förblev stabilt, och att endast Kroatien och Ungern rapporterade en minskning på mer än 10 procent av sin behandlingspopulation för opioidagonister under denna period. Minskningarna kan delvis bero på minskad tillgång till behandling under pandemin.
• I vissa länder har antalet personer som får behandling med opioidagonister ökat, vilket återspeglar den ökade tillgången till behandling, och 11 länder rapporterade en ökning mellan 2016 och 2022, däribland Danmark (37 procent), Polen (54 procent), Rumänien (17 procent) och Sverige (21 procent

Vägar till behandling

• Klientens väg genom narkotikabehandlingen innebär ofta olika behandlingsinsatser, flera inskrivningar och varierande behandlingslängder. Egenremisser är fortfarande den vanligaste vägen till specialiserad narkotikabehandling för opioidklienter Detta omfattar även initiativ till behandling som tas av familjemedlemmar eller vänner och gällde för ungefär två tredjedelar (66 procent) av alla klienter med en opioid som primärvård som inledde specialiserad narkotikabehandling i Europa 2022. Nästan en femtedel (23 procent) av klienterna remitterades från hälso- och sjukvården, utbildnings- och socialtjänsten, inräknat andra centrum för narkotikabehandling, medan 7 procent kom från kriminal- och rättsväsendet.

Läkemedel med opioidagonister

• Tillhandahållandet av mer än ett läkemedel för behandling med opioidagonister under 2022 rapporteras av 26 länder. Metadon är det vanligaste förskrivna läkemedlet och användes av mer än hälften (56 procent) av de klienter som behandlades med opioidagonister i Europa. Ytterligare 35 procent behandlas med läkemedel baserade på buprenorfin, som är det huvudsakliga läkemedel som enligt uppgift används i åtta länder. Andra substanser, t.ex. morfin med långsam frisättning eller diacetylmorfin (heroin), förskrivs mer sällan och används av nästan 10 procent av de klienter som behandlas med opioidagonister i Europa. Fem länder rapporterar att de tillhandahåller heroinassisterad behandling, om pilotprojekt inkluderas (figur 12.3).

Alternativa behandlingsmöjligheter

• Även om de inte är lika vanliga som behandling med opioidagonister, finns alternativa behandlingar för opioidanvändare i alla europeiska länder. I de elva länder för vilka uppgifter finns tillgängliga får mellan 5 procent och 47 procent av alla opioidanvändare i behandling insatser som inte klassificeras som behandling med opioidagonister, t.ex. medicinskt assisterad avgiftning och abstinensinriktade insatser inom öppenvård eller slutenvård.

Källdata

De data som används för att generera infografik och diagram på denna sida återfinns nedan.

Visa källtabeller